Nya tider.

Håller som bäst på med "att göra" listan. Den blir bara längre och längre. Vart börjar man? 

Festival.

På väg.

På språng.

Har i helgen besökt vad som (i alla fall på namnet) skulle vara Sveriges svar på Woodstock. Rätt schyst stämning och helt gratis, vilket kan vara bra när man har hål i plånboken. Vi färdades dit i en Volvo 240, denna fick även tjäna som boende i dagarna två. Väl hemkommen kan jag glatt konstatera att helgen varit lyckad, vädret varit bra och att kroppen inte fått sig allt för många blessyrer. Har dock fått alldeles för lite sömn och rubbat ämnesomsättningen, detta anser jag dock höra festivallivet till, så det bjuder jag på.

I morgon väntar ännu en arbetsdag och rensning på 5:an. Tiden till avfärd minskar drastiskt och jag tror minsann att Emma så smått börjar ha lite resfeber. 

   

Måndag.

En berättelse om idag:

 Mor ringer och väcker mig i tron om att jag möjligtvis skall vara på jobbet, så är ju dock inte fallet men jag inser att det bästa jag kan göra just nu är att sluta fjanta, ta mig i kragen och helt enkelt kliva upp. Avnjuter en väldigt näringsfattig frukost, läser morgontidningen och inser att det är bäst att börja knata för att hinna till jobbet i tid. Lämnar igen en hyrfilm på vägen och påbörjar min vandring (man behöver ta vägen etappvis då den består av flera jobbiga stigningar). Väl framme på jobbet beslutar jag, arbetsstyrkan och vännerna oss för att bege oss till närmaste badstrand. Väl framme inser jag mitt stora misstag, shorts var kyligt. (Läs kyligt=kallt) Dricker 3 koppar kaffe, surrar med vännerna ett tag och vi går sen hem igen. Arbetsstyrkan halveras och den dagliga rundan väntar. Passar på att skaffa mig förnödenheter för att kunna avnjuta Frukost/Lunch/Middag (blev en kombinerad variant idag). Gör de dagliga bestyren och dricker ännu lite mer kaffe (att tilläggas bör är att min kaffeperiod är väldigt färsk, jag är mao. en rookie på området. Bara så att inga missförstånd görs). Lämnar sen Höjden och påbörjar vandringen hemåt igen. Väl hemma sätter hungern in och jag knaprar på vad som finns att tillgå: Skorpor, hårdbröd, hjortron och tre matskedar glass.  Kollar in det mediala utbudet och inser att det är sjukt svagt, ser en repris av Allsången och sätter mig sen här. 

För att göra en lång historia kort kan jag bara säga att dagen inte har varit speciellt händelserik, tycker det dock borde framgå av ovan nämnda. Jag hoppas på bättring men inser samtidigt som jag skriver detta att den enda som möjligtvis kan göra den lite mer spännande är jag själv. Imorgon ska jag därför ställa klockan på tidig ringning, ta en härlig morgonpromenad, handla god frukost och gå in till city och köpa mig en blommig sommarklänning. Allt innan 12:00.  Måste därför sussa pronto. Over and Out. 

För ett år sedan.

Det händer mystiska saker i landet over there. 

Skrubbsår och skoskav.

Efter helgens bravader kan jag nu stoltsera med en kropp fylld av skrubbsår och skoskav. Det är ingen vidare syn och att stoltsera kanske var att ta i. Men så är det i alla fall och jag för osökt tankarna till barndomsåren, då var det Byske camping  (för den som inte är insatt så vill jag mena att det är campingarnas Rolls Royce) myggbett och en hel del skrubbsår som gällde. Vad jag ville få konstaterat var nog främst att man inte ska använda halkiga skor i branta uppförsbackar. Men nog om det. 

Nu är det ganska exakt en månad kvar till avfärd, innan dess ska jag ha en hel del saker avklarade. Att städa ut över 100 kvm på 5:an är en av dem, en annan är att på ett bra sätt få hela mig försäkrad. Sen hade jag också planerat att njuta av den svenska sommaren, jobba så mycket som möjligt och inse mina egna begränsningar innan den stora dagen. Jag tror att det är bäst att sätta fart.  

Det där om visioner...

För ungefär ett halvår sedan fick jag genom skolan möjligheten att gå en karriärplanerings kurs. Där skulle man försöka få ner sin framtid, eller snarare framtiden som man ville att den skulle se ut, på pränt. Denna vision skulle senare delges med klassen och min beskrivning löd som följande: 

 Jag vill ha ett privatliv som Kirsten och Sandy Cohen och en karriär lik den i Cashmere Mafia. 

Ganska högt uppsatta mål med andra ord, men hey, en vision är en vision och få se ut hur som helst, i alla fall så kom jag och tänka på framtiden härom kvällen. Då kom jag fram till att jag någon gång i livet ska skriva en bok, gärna en roman, på minst 200 sidor. När, var och hur detta ska gå till är en gåta och ett senare problem. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag ska göra det. Over and Out.    

Utan dörrar.

Just nu:

• Lever jag på ett ställe där de enda dörrarna som existerar är den som går till toaletten och den som går ut.
• Är jag riktigt nöjd över att jag klarar av att hantera (dörr) situationen som jag sitter i.
• Är jag fysiskt trött i kroppen efter en riktigt skön runda i regnet.
• Inser jag att det skulle sitta riktigt fint med en lång semester (eller det kanske var efter mitt snack med syster i landet till vänster...)
• Är jag trots allt rätt förnöjsam med att överhuvudtaget ha ett jobb och inser också att jag visst kommer att få semester, 10 dagar för att vara exakt, utomlands för att vara precis. 
• Ska jag försöka gå och läsa ut boken som jag gått och dragit på alldeles för länge, om jag ska vara ärlig så blir jag lite skraj varje gång jag öppnar den. Världen är allt bra grym vissa stunder.  

Början på en ny tid.

Söndag. Ännu en sommarvecka är passerad och jag kan med glädje berätta att denna har givit mig, åtminstone, en halv dags soldyrkande. Med lite mindre glädje kan jag också konstatera att vädret ofta gjort en helomvändning till regn (nästan) varje gång som jag beslutat mig för att cykla hem från arbetet. Jag har också kommit underfund med att detta faktum inte ska stå i vägen för en lyckad dag. Regn behöver inte nödvändigtvis betyda något negativt utan kan, som i mitt fall i fredags, betyda tid över för att göra något riktigt efterlängtat, inomhus. Min fredag bjöd nämligen på biobesök i goda vänners sällskap. Det var Sex And The City filmen som stod på agendan och den gjorde mig, trots skyhöga förväntningar, riktigt nöjd. 

Veckan i sig har annars präglats av servering av diverse sötsaker. Jag har med andra ord jobbat på mitt kära kaffehus och idag var det min allra sista dag på mycket länge, kanske till och med för alltid. Det känns lite vemodigt men jag vet (eller hoppas kanske man ska göra) att caféet (som förövrigt varit etablerat sedan 50-talet) alltid kommer att stå kvar och även att de gudomligt goda cheescakemuffinsarna kommer att kunna avnjutas även efter att jag kommit hem. Det behövdes dock inga förväl denna gången utan det skall bjudas upp till personalfest senare i augusti, detta brukar kunna bli riktigt trevliga tillställningar och jag hoppas att så blir fallet även denna gång. 

Nu börjar alltså en ny tid och det är dags att återgå till det nygamla arbetet uppe på höjden. Ett arbete som mer och mer börjar likna en familjeaffär, men hey, inte mig emot. 

Nu ska jag avnjuta mina otroligt billiga jordgubbar, kanske till och med ska lyxa till det med en skvätt grädde till, precis som sommaren ska vara, oavsett fint väder eller ej.  

My hometown...

Är på visit hos min far och njuter av det goda livet. Dagen har inte bjudit på solsken som jag hade hoppats på utan snarare plötsliga regnskurar, men man kan ha det bra ändå. Just nu sitter jag här och kollar på gamla bilder ifrån familjesemestrar, examen och dylikt. En fråga är dock ständigt återkommande - Hur i sjutton kunde jag välja laxrosa!?