Livet 1:3

Vart är våren? Minus 8 grader och snöfall. Det var inte vad jag hade väntat mig imorse när jag vaknade. Saknar alla de dagar då man, utan att behöva frysa, kan ta på sig en tunn sommarjacka och ett par sandaler. Detta följt av strosande på stadens gator med en glass i handen. Verkligheten ser ju dock lite annars ut just nu...

Har varit på bokrean, hittade två fynd: ett Amerikanskt ficklexikon och en "pop and rock timeline". En översikt över musiken som gjorts och även var den är skapad. Jag hoppas på rolig läsning.

Nu vankas snart middag bestående av quorn filéer, färska sockerärtor och broccoli toppade med avocado. Sweet!

Vardag...

För att minnas ljuset. (Bilden är tagen av en mycket god vän, klockan var runt 24:00 efter en trevlig kväll ute. Allt så stilla och lugnt, Helt underbart)

...äntligen tillbaka igen. Har efter en dryg veckas förkylning insett hur fruktansvärt rastlös och less jag blir på att inte kunna göra mina vardagliga bestyr. Jag är väldigt väl medveten om att min "sjuka" inte var speciellt långvarig eller livshotande men det är lika skönt för det. Jag hann ändå börja sakna det.

Jobbat i helgen och även spenderat lite tid hos goda vännen på nydalahöjd. Fruktsallad, keso och film stod på schemat och det blev en riktigt lyckad lördagkväll. Enligt traditionen avnjöts det middag och tv4 film hos mor på söndagen. Lyxade även till det hela med Carte dÓr glass till efterrätt. (Har för övrigt kommit fram till att jag förutom den närmsta helgen kommer att antingen jobba eller vara bortrest ungefär två månader framåt). Detta skulle kunna vara något att vara bitter över men jag tycker det känns ganska skönt på sitt sätt. Känner inget speciellt sug efter att ge mig ut i mörkret och jag behöver pengarna, rätt schyst deal om jag får säga det själv...

Har idag varit och rätat ut en del frågetecken på CSN. Det hela känns nu väldigt mycket bättre. Måste dock påpeka att jag verkligen inte tycker om pappersarbete och människor som gör saker så krångligt som möjligt för mig ex. Amerikanska staten och skolan. Har alltid haft en tendens att ha en väldig oordning i mina papper. Men inte numera, jag är i princip tvingad att använda gem, mappar och överstrykningspenna för att ens ha en suck.

Har även fått spendera lite tid på gymmet idag, det kändes bra trots en veckas frånvaro, hoppas dock på grymma framsteg fram till sommaren (hoppas kan man ju...)

Nu vankas läsning till morgondagens seminarium. Religionssociologi, ett roligt och intressant ämne men varför i hela fridens namn känns det alltid så jobbigt att läsa sådant som man måste. Hade det handlat om en skönlitterär bok (likt den som ligger bredvid mig) hade det inte funnits något problem. Djupa suckar...

En fråga: Sommaren (hur?), Rom (när?)

12 timmars natt.

Efter att ha njutit av en hel helg utanför staden och utan plugg har jag nu fått min belöning: Feber och förkylning. Hatar det, men är rädd för att det inte går att göra så mycket åt förutom att sova och knapra halstabletter. Drog i alla fall en 12 timmars natt i natt och vaknade tröttare än på länge, med solen i ögonen och strupen torr. Som sagt, Hatar det.

Helgen var i alla fall väldigt härlig. Efter inlämnad tenta i fredags så begav jag mig, tillsammans med min far mot mina riktiga hemtrakter. Vi slog på stort och tillagade en väldigt kulinarisk rätt bestående av enbart grönsaker och kryddor. Väldigt gott och inte alls svårt att laga. Det blev en tidig kväll för min del och jag somnade med förhoppning om att vädret skulle vara strålande när jag vaknade.

Lördagsmorgonen var dock inte så bra som jag hade hoppats på. Efter morgonpromenaden spenderade jag resten av min tid läsande eller sovande. Min kära syster kom senare på eftermiddagen också hem och vi gjorde en väldigt god kycklingsallad med ananas och tosca till efterrätt. Det var nice.

Söndag sken solen och jag och syster ger oss ut på skidtur med kaffe och ostmackor i ryggsäcken. Hur underbart som helst med gnistrande vit snö och klarblå himmel. Tror dock att det är därifrån (i kombination med kollektivet) som min sjuka bottnar i. Om man har åkt en längre bit med skidor och sen ska sätta sig ner och fika kan man behöva skifta kläder. Detta i alla fall om det är så att man planerat att sitta en längre stund...

Nu kan jag med andra ord inte träna, inte gå ut, inte jobba, ja jag kan i princip inte göra någonting. Jag behöver vara frisk just nu.

Bottenlös.

Kom efter dagens lunch och Davids "What!?" fram till att jag är bottenlös. M.a.o. jag kan äta väldigt mycket innan jag känner att jag blivit mätt. Om jag någonsin blivit mätt. Såhär i tentatider så är suget efter att göra något annat än just plugga också stort. Därav mitt tomma kylskåp. (Det var välfyllt för några dagar sedan). Kanske ska börja behärska mig.. (?)

Imorse var jag på gymmet och efter det så styrde jag kosan mot Hum. huset. Väl framme kunde jag konstatera att förra månadens pluggande gjort sin rätt. Jag klarade tentan! Kändes riktigt skönt att slippa vara orolig över att behöva komplettera, det betyder också att jag från och med nu endast behöver koncentrera mig på den stundande hemtentan. (Nog för att koncentrationen många gånger ligger på annat än just denna.)

Började igår att läsa på "that extra half an inch" av Victoria Beckham. Tänkte att det kunde vara lite intressant läsning sådär emellanåt. Det som mitt fokus kom att rikta sig på var dock hur sjukt smal hon är (hade tapetserat många sidor av boken med självporträtt).

Dags för skrivande.

Tenta tider.

Efter alldeles för många gånger av sista minuten ångest har jag nu valt att börja med min hemtenta i tid. Har dock inte kommit så långt och jag tror egentligen att jag inte jobbar så bra utan press. Ska dock försöka göra mitt yttersta för att i alla fall knåpa ihop en sida ikväll.

Fiskgratäng och potatis till middag. Gott.

Livet 1:2

Söndag kväll: slutkörd, trött och allmänt sliten. En arbetshelg bakom mig.

Måste säga att en hel del saker ter sig som bäst när det kommer spontant. Utgång, fotboll, utflykter, ja nästan vad som helst kan göras till en riktigt kul grej bara det händer så där impulsivt och, ja, spontant. Helgen var en sådan och en tänkt snabbvisit hos en vän kom att bli till en rätt schyst kväll med rödtjut och fest anda. Ett stort frågetecken kvarstår dock. Jag är väldigt väl medveten om att vissa diskussioner inte bör äga rum vissa gånger. Detta framförallt inte när alkohol finns inne i bilden. Då kan man säga att stämningen lätt kan bli lite hätsk, speciellt om man kanske inte är alltför bekant med den man diskuterar. Detta hände dock självklart mig, man kan nästan säga att jag drog det till sin spets. Eller det kändes som det när jag imorse vaknade törstig och trött och det första som jag kom att tänka på var uttrycket "jag kan hålla med om att det finns biologiska skillnader". - vi diskuterade kvinnor och män på arbetsmarknaden och i livet.

I alla fall så har jag släppt det där nu, vad jag vill komma fram till är att jag börjat förstå hur lite av en människas "utseende" kan säga om dennes värderingar. Låter som något väldigt självklart må jag säga men jag tror dock inte att det är så alla gånger. Man kanske kommer in i en ny bekantskap och till en början så verkar allt prima: trevlig, social osv. Men jag tror att det är först efter ett tag som man kanske märker att personen ifråga har en hel del märkliga uppfattningar om saker och ting. Alltså saker som man själv ser väldigt olikt på. Hmm, vart vill jag komma. Ja det var nog dit. Vi alla är olika, tycker olika och tänker framförallt olika. Rätt självklart...

Har även tagit ett steg på vägen mot framtiden, postade igår ett brev till andra sidan atlanten. Det kändes bra att få iväg något konkret. Får bara hoppas på postgudarna och att inte mina originaldokument försvinner. Det skulle vara riktigt surt. Jobbar också på att försöka komma igång med hemtenta, boka en tvättid, städa och göra andra hushållssysslor. Något lite tråkigare i livet men som bör göras från gång till gång..

Vad jag vill ha mest av allt just nu är ljus och en eller annan aktivitet att längta till. Något som får vardagen att gå lite fortare.

O du ljuva Fredag.

Så har även denna vecka kommit till sitt slut. Fredagseftermiddagen spenderades åt seminarium, ett seminarium där diskussionerna var i full gång om huruvida genus eller kön påverkar inkvotering och vetenskapens utveckling. Nog för att jag själv kanske inte är den mest frispråkiga individen, men jag provade luften under vingarna i alla fall några gånger. Kort sammanfattat var det intressant och roligt.

Tidigare på morgonen hade jag tagit svängen förbi arbetet och kunde till frukost avnjuta goda nybakta rågfrallor med keso, avocado och tomat på (den kombon tycker jag själv är ganska svårslagen). Dock var det enda drickbara som fanns att avvara kranvatten. Det var en väldigt bra start på dagen.

Under kvällen planeras backlaba, träning och morgonrock och mysbyxor framför tv:n och inväntan för morgondagens arbete. Inte så mycket m.a.o. Men oj vilken kvalitetstid för mig själv.

Just det, har för övrigt beställt en bunt böcker från i-net, dessa sades skulle komma idag men till mitt stora förtret så var leveransen försenad och kommer inte förrän på måndag. Det känns dock som en evighet fram tills dess... Men men, den som väntar på nått gott...

Retorikens ädla konst

Läser just nu en liten del retorik, är om jag får säga det själv en väldigt nyttig sak för människan. Att ha förmågan att uttrycka sig med talets hjälp är säkert väldigt hjälpsamt i många situationer. Dagen till ära var i alla fall en del av uppgiften att framför klassen, professorn (!) i retorik och en filmkamera framföra ett tal. Jag, vilken har en tendens till att för det mesta göra saker med kniven på strupen, satt som vanligt uppe natten före med mina förberedelser. Det hela resulterade i ett skämt. Idé torkan var total och utfallet kom att bli en parodi på mig själv i en slags "kön ska inte spela någon roll" anda. Mitt syfte blev dock uppfyllt och jag känner mig nöjd som avklarat det. Efter talet skulle klassen, och även läraren, ge konstruktiv kritik. Vad som dock kom att förbrylla mig var kommentaren "du har ett jätte charmigt leende, men, det kan ibland göra att sakerna du säger inte riktigt går fram". Jag hade inte ens tänkt på att jag överhuvudtaget visat tänderna, än mindre att det kunde vara till min nackdel. Något att ta till mig kanske, men fortfarande, jobbig bit att tänka på. Tar människor mig mindre på allvar i och med ett leende på läpparna...

Detta följdes senare av en tur till vaccinationskliniken. Hade tänkt ta mig en tur utanför landet och behövde då uppsöka denna. Jag, vilken kanske inte är så jätte insatt i hur turerna går på sjukhuset, ställde en del frågor för att vara säker på att min resa kunde bli av och att jag inte skulle bli stoppad vid gränsen bara för ett sketet pappers skull. Bemötandet där var allt annat än trevligt till en början och jag kände att jag sakta började bli irriterad på hur jag blev behandlad. Tillslut så tänkte jag på vad jag tidigare under dagen fått höra. Spände blicken i sjuksköterskan och sade stillsamt tack och visade på min irritation. Dock inte övertydligt, men utan ett leende på läpparna. Till min stora förvåning tror jag också att sköterskan märkte av detta och blev genast mer välvilligt och hjälpsamt inställd. Hon insåg förmodligen att hennes dåliga dag inte behövde smitta av sig och jag tackade och tog emot. Gick därifrån med högt huvud och insåg att situationen löst sig till det bästa. För oss båda.

Dagen avslutades med kollektiv möte här hemma vilket kändes väldigt, hmm, förlösande. Vet inte om det är precis rätt ordval men det kändes ungefär som när man tagit ett snack i ett förhållande. Det rensade luften. Fick även dela en halv "backlaba" med David (en österländsk delikatess) Gudomligt god och att rekommendera.

Nu väntas en stunds läsning i "Love, power and knowledge" av Hillary Rose. Om jag hinner med även en början på Bob Dylans memoarer. (2:a delen har förövrigt också nyss kommit ut för alla intresserade).