Har som sagt landat i det stora landet i väster, men om jag landat rent mentalt är en annan fråga. Hade svårt att förstå att jag skulle åka redan på hemmaplan, väl här så känns allt väldigt mycket mer surrealistiskt. Jag antar att det tar ett tag att vänja sig vid att leva och må i ett nytt land. Flygresan gick mer än bra, hade hjälp av en väldigt vänlig dam som satt bredvid mig, hon guidade mig genom djungeln på Newark så att jag skulle hitta rätt tåg. Väl framme så kom vännerna och hämtade upp, en för dagen, sjukt speedad Emma med jetlag. Vi gjorde några bankärenden och nu är jag stolt ägare av ett alldeles eget Amerikanskt bankkonto. När vi skulle vända kosan mot Hamilton så öppnade himlen sig och regnet öste ner som det bara kan göra på detta ställe.
Kvällen spenderade jag på den Am. motsvarigheten till ICA Maxi för att inhandla förnödenheter, gick även lös på Wallmart (ICA Maxi gånger 2 för den som inte vet) för att hitta en adapter som skulle passa för att jag ska kunna kommunicera med omvärlden, som synes så lyckades jag väldigt bra med uppdraget. Väl hemma igen (klockan 8 här) så stupade jag i säng. Pumpad med intryck ifrån dagen som gått.
Tankarna ifrån dagen som gått: Det finns verkligen trevliga och hjälpsamma människor/ Det är svårt att uttrycka alla speciella tankar på ett annat språk (läs: när jag skulle förklara för den Am. vännen hur snällt det var att jag skulle få bo här och hur tacksam jag är).
Over and out.
Ps: Saknar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar