Dylan, Pepparkakor, vännerna, familjen och en stor längtan.

Den stora helgen är över och lugnet börjar sakta infinna sig. Från att ha bott i palatset (storleken)  i Jersey har jag nu förflyttat mig till den lilla lyan som är byggd för en men bebos av tre + alla de diverse artiklar vi dragit på oss genom åren (t). Trångt är ordet för att beskriva, men som bekant; finns det hjärterum så finns det stjärterum. 

Kvällen har bjudit på spikmatta (rekommenderas varmt för den som vill få fart på cirkulationen), frisk luft och en god middag. Nu ska jag gå och sticka en halsduk och försöka njuta av att vara ledig; svårare än väntat, panik över icke existerande arbetstillfällen och en tom plånbok gör sig påminda mer och mer, Emma ignorerar dock detta faktum just nu och planerar istället att ta tag i livet när det nya året infinner sig. Så det så. 

Dylan är bättre än han någonsin varit förut (i alla fall i mina öron) och Lasse Winnerbäck skriver de texter som jag lyssnar mest på just nu. Om det är för att det är svenska eller på grund av perioden i livet vet jag inte men träffande är de i vilket fall. 

Ett längtar och saknar till Desiree. Dr och Jersey. Annars kärlek åt folket.