...till ett avgörande besked om framtiden. Efter flera veckors slit hoppas vi på att äntligen få lön för brödfödan. Ber till dom högre makterna.
Pratade med goda vännen igår kväll och insåg hur sjukt disträ jag varit och fortfarande är. Att hänga på uteservering låter mer än lockande, omöjligheten gör saken än värre. Håll mig inlåst tills helvetet är över och påminn mig om min omotiverade inställning i höst när jag ska välja framtid...
Slutsats: Emma är trött i kropp och själ och behöver men får inte vila från uppsatsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar