I lyan.

Självömkan är stor idag. Det räcker så.
OS har börjat, mor sitter uppe på nätterna för att titta på idrotten. Själv så sover Jonsson och jobbar mest. Björn Afzelius och Nezeril är hennes hjältar och hon klarar inte av att ha en hel dag hemma för att kurera sig. Hon drar ut på fälttåg för att inse att kroppen inte håller måttet, tappar lungorna vid gammlia.

Vart fan är ambitionen?