En provisorisk lösning.

Jag bor numera i en tvåa med tre, har mitt liv ståendes i bokhyllan och sover på en portabel resesäng i vardagsrummet. Min första natt i en av stadens centralare delar är nu avklarad och jag måste säga att det gick galant. Hade inga som helst krämpor när jag vaknade imorse och det om något måste ju vara ett ganska gott betyg. Något som bör understrykas är dock att detta endast är en provisorisk lösning för en kortare tid framöver och något som jag själv anser nödvändigt när det känns som att hålet i plånboken växer och de framtida utgifterna likaså. 

Det rekommenderade brevet hämtades idag ut på posten och jag är numera stolt medlem av "vi som har ett visa i passet" klubben. Med andra ord så närmar sig äventyret med stormsteg och min egen nervositet växer fort i takt med avresedatumets närmande. 

Obs! Min förhoppning var att kunna gestalta livet i bilder men med en av denna världens sämsta uppkopplingar tar det allt för lång tid av min skönhetssömn. Over and Out. 

Back on track.

Tillbaka på banan igen, hängav mig till och med åt träning igår vilket var på tok för längesedan sist.

Ikväll väntar middag tillsammans i kollektivet. Det blir sill, potatis, ägg, nubbe och jordgubbar. En riktig sommarmåltid! Idag kommer även min syster hem ifrån äventyr i landet till vänster... Tingsek och ödlan pose, det är grejer det.

Oj oj.

Hittade "Chockdoktrinen" på den stora byrån som säljer tidningar, blev faktiskt lite förvånad att se den där. Sen kan jag även tillägga att samma byrå sålde Ben & Jerrys på "lösglass", alltså en sån med papper på, var helt enklet tvungen att prova. Riktigt smaskig måste jag säga. Glad överaskning och nu återstår bara att se hur länge det dröjer innan den kommer till hemstaden. Eller har den kanske redan anlänt ?!

Färdig!

Trött och sliten efter en väldigt påfrestande dag i hufvudstaden. Har ännu inte styrt kosan hem utan fördriver tiden på Bromma.

Det efterlängtade beskedet har äntligen kommit och på måndag hoppas jag att ett Visum kommer på posten. Var sjukt nervös inför mötet med den amerikanska staten men insåg ganska fort att det kan ha varit lite väl överdrivet. Tror det var rädslan inför det okända som var värst och väl på plats så var proceduren rätt lugn. Fick till och med komma in två timmar tidigare än väntat vilket kändes rätt skönt efter en 10 timmars bussresa. Skönt att äntligen ha fått det avklarat var det i alla fall.

Efter att mitt riktiga ärende var avklarat så vankades en dags väntan på hemresa. Fördrev tiden med att shoppa loss lite längs Drottninggatan och gjorde två fynd innan min plånbok började blöda. Mötte upp vännerna från landet långt borta för lite mer shopping för att senare ta förväl ifrån dem och bege mig hit.

Imorgon väntar jobbet och verkligheten igen, känns rätt skönt måste jag säga. Ordning på vardagen igen, trodde aldrig jag skulle uppskatta det men jag slutar heller aldrig förundras över mig själv... Nästa helg är det adjöss och hejdå med kollektivet och flytt hem till kära mor. (En temporär lösning måste tilläggas) Jag ska i alla fall få en egen hörna (mellan tv:n och vardagsrumssoffan), mor har även lovat mig en resesäng. Hon är bäst!

Annars vankas parkhäng i stora mängder, "nya livet börjar nu" och en god natts sömn.

En dag på kungsgatan.

Sitter hos goda vännen på Kungsgatan och filosoferar över livet. Gårdagen bjöd på bröllop, en väldigt glad tillställning och en dag fylld med stor nervositet. Både bruden och brudgummen såg strålande ut och vädret som till en början verkade svika oss hade på eftermiddagen övergått till solsken. 

Idag har undertecknad inte varit produktiv, det enda jag har åstadkommit är att: 1. Gå ner på hörnet och köpt pizza. 2. Suttit i sängen och ätit upp den. 3. Kollat på en sjukt seg rulle.

Nu vankas hemfärd och en liten tillställning på 5:an för att fira sommarens återkomst och sista helgen i kollektivet. In i vimlet, igen.

Over and out. 

Tankar en tidig tisdagmorgon.

...Instängd är namnet på den (enligt säkra källor) riktigt ruskiga film som jag planerat att se ikväll. Just nu är förväntningarna på denna väldigt stora och jag hoppas att jag inte ska bli besviken. Eller vill jag det (?).

Dagarna inför stundande bröllop blir sakta men säkert färre och med detta så växer också den stora ångesten, tala eller inte tala det är frågan. (För egen del tror jag på det senare...)

Baklava i större eller mindre mängder (?). Eller kanske snarare ont eller inte ont i magen.

Unni Drougge eller Ulf Lundell, svårt val så här på kvällskvisten.

Tisdag- får stora skälvan av att bara tänka på det.

Janet gängar sig.

Om lite mindre än en vecka är goda vännen inte längre en miss utan en mrs, hon har ring på vänster hand och hade hon bott i USA hade hon hamnat i en annan skattelängd.

Igår hade vi möhippa, tror- eller hoppas, att blivande bruden blev rätt nöjd med tillställningen. Dagen bjöd på lite olika aktiviteter. Bland annat så: bubblade vi på skönhetssalongen, drack sprit, fikade i parken, solade på marken, skateade, åt gott på fin restaurang, chillade på uteservering, dansade, skrattade och hade allmänt riktigt trevligt.

Fredagen bjöd också på trevligheter, goda vännerna från andra sidan atlanten hade anlänt och vi slöt upp för en kväll på uteservering i medelstora staden. Det var nice.

Annars har: jag friserats och håret har blivit 1/2-1 dm kortare, vädret vänt igen, dagarna blivit än längre och Sverige förlorat mot Spanien.

Så var vi bara två (och en halv)

Kollektivdagarna börjar sakta lida mot sitt slut, under kvällens EM match i fotboll (där för övrigt la Suede tog hem segern) var vi endast två som tittade, under frukost timmarna är vi endast två som slåss om morgontidningens och framför allt står min toalettvagn alldeles ensam och gapet där den andra stått förut känns liksom symboliskt. Med andra ord så saknar jag vännen på andra sidan väggen.

Istället för att deppa över det mer så har jag i alla fall bestämt mig för att se det hela ifrån den ljusa sidan. Att flytta behöver inte nödvändigtvis betyda att man aldrig mer skall ses. Att flytta hem till flickrummet behöver inte heller bara betyda pest och pina. Det kan ju trots allt gå väldigt bra och bara det faktum att kylen inte jämt gapar halvtom är ju nästan värt en applåd.

Annars så kommer snart kärt besök ifrån landet over there. Detta toppas med barhäng på fredag och förhoppningsvis en oförglömlig lördag. Som grädde på moset kan även tilläggas att jag ryktesvägen hört att vädret skall vända (mer sol).

Litteraturen verkar dock ta tid på sig och jag får helt enkelt nöja mig med vad som finns att tillgå i bokhyllan, lite bitter är jag dock...

Det sista jag gör...

... på Universitetet här hemma, på väldigt länge-förhoppningsvis.
Men jag förstår inte hur det kan gå så fruktansvärt långsamt och vara så sjukt jobbigt.

Fredag börjar i alla fall allvaret igen, men då i form av vanligt hederligt förvärvsarbete. Känns skönt men samtidigt vemodigt, det sistnämnda därför att jag i princip vigt hela långa sommaren åt det.

Ett annat vemod kom över mig för ett tag sen, den gången handlade det om det faktum att la familia på 5:an faktiskt ska flytta isär. En månad kvar för mig men vännen på andra sidan väggen ska flyga ur boet redan i helgen, trist.

Inga böcker har heller anlänt, mitt tålamod börjar tryta...Får helt enkelt roa mig åt andra saker under tiden, dopp i älven kanske ?!

Moonriver

Ibland börjar jag undra om jag lider av någon form av självdestruktiv sjukdom eller dylikt. Varför ska jag annars dra på saker in i det sista. Just nu tror jag att jag vet vad svaret är, jag kan helt enkelt inte koncentrera mig. Jag ska just till att påbörja min sista rapport för terminen, efter att ha suttit framför datorn i ca 10 min åt gången så slutar det alltid med att tankarna vandrar iväg på annat håll. Men men nog om det.

Avnjöt just fyra avsnitt av SATC. Där spelades Moonriver och jag kom att tänka på en period i mitt liv då Sarah Brightmans version av låten var bland det finaste jag hört. Drömfaktorn var stor på den tiden men jag undrar om den nog inte kan vara lika stor just nu.

Har även beställt lite sommarläsning, denna gången stod Chockdoktrinen, Heroine, Taxi och Jack på min "vill läsa" lista. Ser fram emot leverans.

Sommar!

Helgen är över, yran är slut, flaskorna är pantade och min mage mår bättre än väntat. En kort sammanfattning på denna Söndag.
Sommaren har också kommit till staden och det tackar vi för med picknick på Glunten. Såg till och med till att kroppen fick sig lite D-vitamin med hjälp av solen och kroppen vatten med hjälp av vattenmelon.

Nu börjar dock verkligheten komma ifatt mig igen och tröttheten som jag motat bort i dagarna två kommer krypande även den. Sängen väntar.