Kollektivdagarna börjar sakta lida mot sitt slut, under kvällens EM match i fotboll (där för övrigt la Suede tog hem segern) var vi endast två som tittade, under frukost timmarna är vi endast två som slåss om morgontidningens och framför allt står min toalettvagn alldeles ensam och gapet där den andra stått förut känns liksom symboliskt. Med andra ord så saknar jag vännen på andra sidan väggen.
Istället för att deppa över det mer så har jag i alla fall bestämt mig för att se det hela ifrån den ljusa sidan. Att flytta behöver inte nödvändigtvis betyda att man aldrig mer skall ses. Att flytta hem till flickrummet behöver inte heller bara betyda pest och pina. Det kan ju trots allt gå väldigt bra och bara det faktum att kylen inte jämt gapar halvtom är ju nästan värt en applåd.
Annars så kommer snart kärt besök ifrån landet over there. Detta toppas med barhäng på fredag och förhoppningsvis en oförglömlig lördag. Som grädde på moset kan även tilläggas att jag ryktesvägen hört att vädret skall vända (mer sol).
Litteraturen verkar dock ta tid på sig och jag får helt enkelt nöja mig med vad som finns att tillgå i bokhyllan, lite bitter är jag dock...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar