Det sista jag gör...

... på Universitetet här hemma, på väldigt länge-förhoppningsvis.
Men jag förstår inte hur det kan gå så fruktansvärt långsamt och vara så sjukt jobbigt.

Fredag börjar i alla fall allvaret igen, men då i form av vanligt hederligt förvärvsarbete. Känns skönt men samtidigt vemodigt, det sistnämnda därför att jag i princip vigt hela långa sommaren åt det.

Ett annat vemod kom över mig för ett tag sen, den gången handlade det om det faktum att la familia på 5:an faktiskt ska flytta isär. En månad kvar för mig men vännen på andra sidan väggen ska flyga ur boet redan i helgen, trist.

Inga böcker har heller anlänt, mitt tålamod börjar tryta...Får helt enkelt roa mig åt andra saker under tiden, dopp i älven kanske ?!